Debatt: Utse en nationell chefssamordnare för rehabilitering

Den 27 maj i år fattade världshälsoorganisationen WHO ett historiskt beslut. Då antogs en resolution som uppmanar världens länder att utöka och bättre integrera rehabilitering i sina hälso- och sjukvårdssystem, särskilt inom primärvården.

Några månader innan dess presenterade Socialstyrelsen konkreta förslag för en ökad nationell styrning av rehabilitering, habilitering och hjälpmedel. Trots detta är det förvånansvärt tyst från Socialdepartementet. Det är dags för Sverige att göra sin hemläxa.

I Sverige har vi kommit långt när det gäller rehabilitering jämfört med en stor del av världens länder, men samtidigt är vi många som skriver under på att mycket kan bli bättre. Det saknas i hög utsträckning nationell uppföljning, utvärdering och ändamålsenliga indikatorer. Tillgången till rehabiliteringskompetens och insatser skiljer sig mycket åt – ofta på ett oförklarligt sätt – mellan olika verksamhetsområden, regioner och kommuner. Den ojämlika tillgången leder till personligt lidande för patienterna, ökade kostnader för samhället, och dessutom till att många inom hälso- och sjukvårdens professioner upplever att deras arbetsliv­ är ohållbart.

Som företrädare för två av de största professionerna inom rehabiliteringsområdet verkar vi sedan länge för en ökad nationell styrning för att åstadkomma en mer jämlik, kunskapsbaserad och patientsäker rehabilitering. Det finns en bred politisk enighet i denna fråga, inte minst genom de riksdagsbeslut som togs under förra mandatperioden om rehabilitering, habilitering och hjälpmedel.

Socialstyrelsen har i en utredning, initierad av den förra regeringen, föreslagit att ett nationellt kunskapscentrum för rehabilitering och habilitering inrättas. Det ser vi mycket positivt på. Utredningen föreslår också inrättandet av funktionen Chief Rehabilitation Officer, CRO, med ett nationellt och internationellt samordningsansvar för frågor som rör rehabilitering och habilitering. Motsvarande funktioner finns sedan länge i Sverige för läkare och sjuksköterskor, samt sedan i somras även för barnmorskor. De har i uppdrag att representera Sverige gentemot EU, WHO och i andra internationella sammanhang, i frågor som rör hälsa samt respektive professions yrkesutövning. Någon motsvarande funktion för hälsoprofessioner som arbetsterapeuter, dietister, fysioterapeuter, logopeder och psykologer finns inte.

Inrättandet av funktionen CRO, eller på svenska Nationell chefssamordnare för rehabilitering, vore en kraftfull markör om att vi i Sverige inte bara passivt noterar den historiska resolutionen från WHO, utan aktivt engagerar oss och fattar beslut i linje med vad som krävs av en modern välfärdsstat. En CRO skulle även väl matcha de ökade nationella krav på personcentrering, kvalitet och samordning avseende rehabilitering som följer med omställningen till nära vård. Den lagändring i hälso- och sjukvårdslagen som införs den 1 januari 2024, där det tydligt framgår att regioners och kommuners primärvård särskilt ska tillhandahålla rehabiliterande insatser utifrån patientens individuella behov och förutsättningar, skulle kunna få stor draghjälp av en CRO. Detta inte minst när det gäller att ta ett övergripande kvalitetsansvar för den rehabilitering som ska tillhandahållas i rätt tid, på rätt plats och av personal med rätt kompetens.

Trots att det har gått mer än nio månader sedan Socialstyrelsen återrapporterade till regeringen, med konkreta förslag om en ökad nationell styrning gällande rehabilitering, habilitering och hjälpmedel, så är det förvånansvärt tyst från Socialdepartementets sida. Nu vill vi se konkreta initiativ och agerande från ansvariga statsråd. Om Sverige inte ska hamna på efterkälken behöver vi ta kommandot och flytta fram positionerna – gärna igår! Varken samhället eller patienterna har tid att vänta. Sverige och världen behöver en CRO.

Ida Kåhlin, förbundsordförande, Sveriges Arbetsterapeuter

Cecilia Winberg, förbundsordförande, Fysioterapeuterna

Artikeln är publicerad i Dagens Medicin den 23 oktober 2023.