Debatt: Riktiga reformer kräver grundlighet

Det är inte ovanligt att politiska utredningsprocesser kritiseras för sin trögrörlighet. Den här gången vill vi i stället slå ett slag för att beredningsarbete både är och ska vara något trögt till sin natur. Det betyder inte att långsamheten är ett värde i sig men att processen måste präglas av kunskap och erfarenhet med möjlighet att tillgodose olika perspektiv för att våra folkvalda inte ska fatta förhastade beslut med i värsta fall förödande konsekvenser.

Det är rimligt att det ibland uppstår situationer när det är befogat med en snabbare process. Coronapandemin är ett bra exempel på när det var bråttom. Men det är viktigt att alltid iaktta stor försiktighet med undantag. Risken finns att alla problem plötsligt framställs som så akuta att de kräver snabbprocesser. Inte minst måste extra försiktighet vidtas i fråga om all lagstiftning som rör enskilda medborgares rättssäkerhet och demokratiska rättigheter.

Vår oro handlar inte bara om takten i beredningsprocessen. Även transparensen och omvärldens inflytande under beredningsprocessen minskar. Ett exempel är utredningen om stärkt återvändandeverksamhet, som behandlar frågan om anmälningsplikt. Den saknar referens- eller expertgrupp med arbetsmarknadens parter. Risken är att viktiga perspektiv därmed inte tillgodoses. Med fria och oberoende referensgrupper får utredningar däremot möjlighet att ta in synpunkter som kan bidra till att förbättra utredningarnas kvalitet.

Det finns också en utveckling mot utredningar där det redan i direktiven framgår exakt vilken lagstiftning som ska presenteras. Direktiven ska ange de problem som utredningen ska se över och lösa. Lösningen ska inte skrivas i direktivet. Det har också blivit vanligare att utredningar föreslår något som redan går att tillämpa enligt befintlig lag. Det är både resursslöseri och billigt effektsökeri att försöka laga något som inte är trasigt.

Remisshanteringen sätts ur spel när till exempel myndighetsuppdrag ges redan innan utredningar går ut på remiss. Det finns aktuella exempel på när den tidigare och nuvarande regeringen gått emot Lagrådet och gått vidare i lagstiftningsprocessen. Det är allvarligt. Vi riskerar att få lagar som inte går att tillämpa eller som ytterst inte är förenliga med exempelvis vår grundlag.

Förra året lanserade Saco begreppet ”Slow Politics”. Det handlar om att ta sig tid att verkligen reflektera över och analysera frågor och problem. Beredningsväsendet är Slow Politics i praktiken och inte bara det - det är också grundläggande för svensk demokrati.

Vår uppmaning till regeringen är därför: Ta viktiga frågor på allvar! Lyssna in oss som företräder professionerna med all den kunskap och erfarenhet vi står för. Och sist men inte minst - jobba för riktiga reformer som är efterfrågade, grundligt utredda och hållbara över tid.

Göran Arrius, ordförande Saco

Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR

Patriq Fagerstedt, ordförande Naturvetarna

Åsa Fahlén och Johanna Jaara Åstrand, ordförande Sveriges Lärare

Eleonor Fredler, ordförande Sveriges Veterinärförbund

Bror Holm, ordförande Kyrkans Akademikerförbund

Mats Högblom, ordförande Sjöbefälsföreningen

Jenny Kallerman, ordförande Akavia

Magnus Konradsson, ordförande Förbundet Reservofficerarna

Emina Kovacic, ordförande Sveriges Arkitekter

Ida Kåhlin, ordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Ulrika Lindstrand, ordförande Sveriges Ingenjörer

Agnieszka Madej, ordförande Sveriges Farmaceuter

Stefan Morin, ordförande Officersförbundet

Matz Nilsson och Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande Sveriges Skolledare

Magnus Nordström, ordförande SRAT

Sofia Rydgren Stale, ordförande Sveriges läkarförbund

Kristina Taylor, ordförande Sveriges Psykologförbund

Anna Troberg, ordförande DIK

Cecilia Winberg, ordförande Fysioterapeuterna

Sanna Wolk, ordförande SULF

Chaim Zlotnik, ordförande Sveriges Tandläkarförbund

Artikeln är publicerad av Lag&Avtal den 6 maj 2024.