Foto: Centre for ageing better/Unsplash.
Debatt: Reglera arbetsgivarens fortbildningsansvar för fysioterapeuter
Kunskap är vårdens viktigaste valuta. Det är med den vi kan förhindra sjukdom och lidande, förebygga, bota och lindra. Men kunskap är en färskvara. Som legitimerad inom en profession har man ett ansvar att hålla sig uppdaterad enligt aktuell forskning. Många gånger saknas dock förutsättningarna för fortbildning. Det undergräver möjligheterna att kunna ge den bästa vården.
Ett yrkesliv i Sverige är omkring 40 år långt. Under denna tidsperiod kommer aktuell kunskap att bytas ut många gånger. Utvecklingen går dessutom allt snabbare. Kontinuerlig fortbildning är centralt för att kunna ge patienterna en patientsäker vård, uppdaterad enligt aktuell forskning.
Som patient bör man kunna utgå ifrån att de yrkesverksamma man möter har möjlighet att uppdatera sin kunskap – så att vård och rehabilitering blir bästa möjliga. Men så är inte alltid fallet.
Tillgången till fortbildning brister, och varierar stort, för Sveriges fysioterapeuter. Det visar en ny rapport från fackförbundet Fysioterapeuterna. Rapporten bygger på en medlemsundersökning från 2024 med svar från 3700 fysioterapeuter.
Resultaten visar bland annat att:
- En plan för fortbildning saknas. En förutsättning för en strukturerad och ändamålsenlig fortbildning är att varje fysioterapeut har en individuell fortbildningsplan som är överenskommen med arbetsgivaren. 44 procent av fysioterapeuterna har ingen fortbildningsplan. Det finns också tydliga brister i hur planen följs upp. Dessa brister försvårar både fysioterapeutens och verksamhetens utveckling.
- Förutsättningarna för att använda nya kunskaper är dåliga. Fritextsvaren ger uttryck för att en fortbildningsplan i sig inte är tillräcklig – det behövs också bättre förutsättningar i arbetsvardagen för att omsätta nya kunskaper, färdigheter och förmågor i praktiskt arbete.
- Brist på tid och pengar försvårar. Nästan 70 procent av dem som svarade ansåg att det inte fanns tillräckligt med pengar för fortbildning, och 64 procent – två av tre – ansåg att det inte fanns tillräckligt med tid.
- Bristerna påverkar vården och orsakar etisk stress. Ungefär var tredje, 30 procent, uppger att de inte har fått den fortbildning de behöver för att kunna bedriva en god och säker vård. Förutom att riskera negativa effekter på vårdens kvalitet ger bristande fortbildningsinsatser också en negativ inverkan på kompetensförsörjningen, det vill säga möjligheten att rekrytera fysioterapeuter, liksom en negativ inverkan på arbetsmiljön genom att det skapar en etisk stress hos personalen.
Fysioterapeuter besitter en unik specialiserad kompetens som ingen annan yrkesgrupp i vården kan ersätta. Men den kompetensen behöver underhållas.
Därför anser Fysioterapeuterna att:
- Det behövs en reglering som tydliggör arbetsgivarens fortbildningsansvar. Arbetsgivarens skyldighet att säkerställa fortbildning för fysioterapeuter måste regleras nationellt, genom föreskrift eller lag.
- Det ska finnas öronmärkta resurser för fortbildning i verksamheterna. Vår undersökning visar tydligt att när resurser inte är avsatta specifikt för ändamålet så är risken stor att fortbildning prioriteras bort.
- Alla fysioterapeuter ska ha en individuell fortbildningsplan. Den ska baseras på den enskilde fysioterapeutens behov, med tydlig koppling till vad verksamheten behöver.
För att vi ska ha en patientsäker, hållbar och effektiv hälso- och sjukvård måste det kontinuerliga lärandet genom fortbildning prioriteras. Allt annat är resursslöseri.
Cecilia Winberg, förbundsordförande Fysioterapeuterna
Artikeln är publicerad av Dagens Medicin den 4 april 2025.